Våldtagen och skyldig

'De flesta våldtäkterna utförs inom hemmets väggar av en gärningsman som känner sitt offer' kunde jag läsa i gårdagens ÖT. Den typiska våldtäkten görs i hemmet, säger artikeln. Mikael Appel, kommunikationschef på Österbottens polisinrättning fortsätter så här:

-'I de fallen vet vi alltid vem den misstänkte är. Våldtäkter på allmänna platser är svårare att utreda.'

Hm. Våldtäkter i hemmet utförda av en gärningsman som offret känner. Han våldtar. Och han är bara misstänkt. Vad fan? Det är nog så att han är oskyldig tills rättegången är över och han har blivit dömd. Om sådär två år. Men under den tiden, vad gör han? Och vad gör HON?

Jag läser vidare. Allt dethär vet jag ju redan, men att se det skriver gång efter gång får mig att reagera. I hela mitt vuxna liv (alltså mer än 30 år) har jag läst tidningsnotiser om kvinnor som blir våldtagna. Men ingenting händer. Ingenting sker. Det bara fortsätter. Nya våldtäktsoffer hela tiden. Även i Finland.

Jag mår illa av att läsa det här. Jag har lust att spy. 19 våldtäktsbrott i Vasa i fjol. 19 för många. 

-'Skammen och rädslan gör säkert att många våldtäkter aldrig anmäls. Det ska mycket till innan en kvinna anmäler sin man eller sambo' fortsätter Appel. 'Offren vågar inte lämna ut sig. De vågar inte berätta.'

En kvinna, vars fysiska och sexuella integritet har kränkts, vågar inte lämna ut sig. En kvinna skäms för en handling hon inte är ansvarig för. Dessutom är hon rädd, rädd för vad andra ska tänka om henne, och rädd för sin man/sambo om hon anmäler honom. Han blir kanske våldsam igen. Slår igen. Våldtar igen. Utövar psykisk utpressning på henne igen. Om du inte är snäll och särar på benen nu tar jag barnen ifrån dig. Säger att du misshandlar dom.

Och vad ska folk tänka? Vi vet ju alla hur det går till när vi får nys om våldtäkter. Alla säger vi 'fy, en våldtäkt, så pinsamt, det är inte rätt', eller hur? Vi tycker synd om våldtäktsoffret, eller hur? Men när det kommer till kritan pratar vi skit bakom ryggen på henne, eller hur? Vi dömer henne för att hon blev våldtagen. Det är något fel på henne, eller hur? Annars skulle hon inte ha blivit våldtagen. Det var säkert hennes fel, eller hur? Ja, hur betedde hon sig egentligen? Hur var hon klädd?

Hon hade för kort kjol. Hon gick ut mitt i natten. Hon gick hem ensam. Hon hade uppfört sig utmanande. Hon hade gått på pub. Hon var full. Hon hade uppmuntrat honom. Hennes urringning var för djup. Hon var sminkad som en hora. Hon ligger med vemsomhelst. Hon är ingen bra flicka. Hon flirtade med en annan man. Hon låg med en annan man. Hon hade ett förhållande med makens/sambons bästa kompis. Hon skötte inte hushållet ordentligt. Därför blev hon våldtagen. Därför blev hon kränkt, eftersom hon förtjänade det. Är det inte så vi tänker? Du tänker?

När vi väl kastat skammen på henne kan vi börja med att ursäkta honom.

Hon bestämde allt, han hade inget att säga till om. Hon retade upp honom. Hon var inte tillmötesgående. Hon skrek. Hon motsade sin make/sambo hela tiden. Hon ville alltid ha rätt. Han var vilsen och hon gjorde inget, hjälpte inte. Han var full och slog lite grann, men det är bara normalt för en man. Hon var trött jämt och hade ingen sexlust. Hon tjatade jämt om hushållssysslorna. Ja, stackars han. Inte konstigt att han blev arg och våldtog. Är det inte så vi tänker? Du tänker?

Minikjol är ingen anledning till våldtäkt, lika lite som djup urringning eller pub-besök är. Anledningen till våldtäkt är våldtäktsmän. Mäns makt över kvinnor. Mäns vilja att få behålla den makten över kvinnan, därför att män i största allmänhet anser sig stå över kvinnor. Vara bättre värda. Det ser vi i hela samhället, även i det finländska. Män har ca. 20% högre lön än kvinnor trots att dom utför precis samma jobb som kvinnorna. Män tar i allmänhet inte ut föräldraledighet för det skadar karriären. Barnen kommer i andra hand. Låt kvinnorna ta hand om dom. Män är för det mesta inte aktiva inom föreningar som kämpar för lika rätt mellan män och kvinnor, nej, det sköter kvinnorna om. Män anställer män därför att kvinnor tar moderskapsledighet och är besvärliga arbetstagare eftersom dom har huvudansvaret för ett sjukt barn och måste stanna hemma.

Anledningen till våldtäkt är alltså inte klädseln, anledningen är gärningsmännen. Nu kanske du säger att kvinnor också våldtar. Kanske det. Men i artikeln som jag läste står det faktiskt att offren 'nästan uteslutande är kvinnor'. Och om du vill kan jag säkert luska fram statistiska fakta för att bevisa att majoriteten av våldtäktsoffren faktiskt är kvinnor, Överallt i världen. Det är väl inget nytt, så varför ska det nekas? Varför ska mannens ansvar nekas?

För att få slut på våldtäkterna är det mannens attityd till kvinnan som borde förändras. Vi är alla människor, och vår mänsklighet gör att vi alla ska respekteras på samma sätt, oberoende kön. Män måste lära sig att kvinnorna inte är deras egendom, att kvinnor också har rätt till fysisk och sexuell integritet och att maktutövning genom våldtäkt inte leder till en bättre situation för dom själva. Männen måste sluta tro att dom bara kan ta för sig, och att en kvinna bara går omkring och drömmer om att bli våldtagen.

Men det som är viktigast, det är att vi andra som står utanför slutar att hitta på ursäkter för gärningsmännen. Låt dom axla skammen, inte kvinnorna. Ge våldtäktsmannen ansvaret för sin handling, utan att sätta skulden på kvinnan. Mannen är inget djur som enbart lyder under sin instinkt och som inte kan hantera sina känslor eller handlingar utan rusar blint fram, ledd av sin kuk. Nej, mannen är en människa som kan behärska sig och som kan tänka rationellt, det har vi många prov på i samhället. Om män har kunnat skapa ett välorganiserat samhälle med lagar och förordningar, varför skulle män inte klara av att behärska sina sexuella lustar? Men det handlar dessvärre inte om lust, det handlar om mäns makt över omgivningen. Mäns makt över kvinnorna. Och när männen märker att den makt de har krymper svarar dom med våld, eftersom det är det enklaste sättet att tysta kvinnor.

Så sätt igång, män, skapa er en ny identitet, precis som kvinnorna har gjort genom kampen för jämställdhet. En identitet där alla människor är lika mycket värda, där ni inte står över någon utan går sida vid sida med dom andra, även med kvinnorna. Ta ansvar för era handlingar, även dom negativa, utan att säga 'det var inte mitt fel'. Ni får se, ingen tjänar på att kvinnor blir våldtagna. Minst av allt ni själva.

Så sätt igång män. Ta ert ansvar. Nu.

Tillbaka till utlänningskvoter i Schweiz!

I söndags röstade dom schweiziska medborgarna om vilken utlänningspolitik Schweiz  ska föra i framtiden. Precis som 1992, när schweizarna röstade om EEG (Europeiska ekonomiska gemenskapen), blev svaret: nej, vi vill inte öppna vårt land, nej, vi vill inte få in fler utlänningar. Vi vill själva bestämma hur många utlänningar vi tar in. Dom måste förtjäna privilegiet att få bo i ett så härligt land som Schweiz.

Under många år har Schweiz följt EU:s lagar om utlänningspolitik, dvs att utlänningar får röra sig fritt i Schweiz och arbeta i landet precis som vilken schweizare som helst. Dom bilaterala avtalen medförde rörelsefrihet för alla: utlänningar fick komma hit, och schweizare fick åka utomlands och jobba. Men nu blir det slut på det. Nu ska här införas årliga utlänningskvoter, bestämda på förhand av Finansministeriet. Alla utlänningar, eller snarare deras eventuella arbetsgivare, blir då tvungna att ansöka om arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Är det här jag ska ropa 'Hurra!', månne?

När jag arbetade på Ecole Rudra-Béjart (Béjart Ballet Lausanne) på 90-talet hade vi ofta både utländska dansare och danslärare som kom till Schweiz, antingen på kortare eller längre sikt. Det var ett sådant ståhej med alla ansökningsblanketter, och när allt tycktes vara iordning fattades ännu diverse intyg och papper. Myndigheterna arbetade långsamt, och vi fick för det mesta aldrig arbetstillstånden för den utländska personalen i tid. Därför jobbade dom flesta dansare och lärare 'på svart', eftersom myndigheterna dröjde med att bevilja tillstånden som vi behövde. Alla visste om det. Den tjänsteman jag hade varit i kontakt med på utlänningskontoret var medveten om problemet och hade uppmanat mig att strunta i arbetstillståndena. 'Bara det betalas pension och tas skatt från deras löner går det nog bra' hade hon menat. I alla kantoner fungerade det på samma sätt. En hycklande och skenhelig politik som tack och lov försvann med de bilaterala avtalen.

Men nu ska vi tillbaka till det här hyckleriet med arbetstillstånd som aldrig kommer. Bara för att 50,3 % av de som röstade tycker att det kommer för mycket invandrare till Schweiz. Paradoxalt nog är det dom kantoner där det finns minst utländsk arbetskraft som röstade för steget tillbaka. Dom kantoner som använder utländsk arbetskraft i stor utsträckning - Genève, Vaud, Zürich, Basel - röstade mot en tillbakagång. Här syns en stor skillnad mellan landsbygden och städerna: dom första röstade 'ja' till kvoter, dom andra 'nej'. En stor klyfta finns också mellan den fransktalande och den tysktalande befolkningen. Den första verkar vara mer utåtriktad och mer medveten om vad en växande ekonomi behöver, medan den andra visar en tydlig främlingsfientlighet och en oförståelse för den ekonomiska verkligheten i de mer industriella regionerna.

Men det måste bli som den lilla majoriteten av dom röstande schweizarna vill: landet får stänga sina gränser, medborgarna får fortsätta att gotta sig i sin egen självtillräcklighet, beundra sina vackra Alp-landskap från sina trevliga chalet-terrasser alltmedan ekonomin rasar ihop och vetenskapen avstannar. Men vad gör det när man har Heidi, alphornsmusik och schweizisk choklad att saluföra?!